Gotlanning.se

Nu när Ingmar Bergman lämnat jordelivet lär tv-program och en
och annan spaltmeter ägnas åt hyllningar.

När jag läste om hans bortgång kom jag att tänka på den gången
jag stötte på honom på Fårö, det var tidigt 80-tal, jag och min kusin fotvandrade på Fårö.

Kusinen hade en stor sk "Rambokniv" inköpt från Hobbex(det var vår bibel på den tiden) med sig vilket kunde bli lite läskigt, ty han kunde ibland få små utbrott, under
dessa utbrott var det säkrast att hålla en viss distans till honom särskilt då han var beväpnad med någon sorts tillhygge.

Givetvis kom ett sådant utbrott under vår vandring på Fårö.

Även om min yngre kusin på den tiden var lite klenare än jag
hade jag ingen större lust att brottas. Överlevnadsinstinkten sade mig att någon beväpnad med vansinnesblick och en Rambokniv bör man aktas sig för, så jag sprang.

Mitt under vår språngmarsh passerade vi en mindre väg där det precis skulle passera en röd mercajeep, jag stannade till ett ögonblick och tittade på föraren, det var Ingmar Bergman hann jag notera sedan var det dags att springa vidare tills kusinen lugnat ned sig.

Jag undrar var han tänkte på när han såg oss? hade han regisserat en annan typ av filmer kanske han hade kunnat få något uppslag(Return of the killer teens?), nu får man aldrig veta, känns lite tråkigt.