från helagotland.se
Vid femtiden på onsdagseftermiddagen kom en anmälan in till Polisen från Säveskolan där en elev anklagade en annan elev för olaga hot och misshandel. De två ynglingarna, en född -90 och den andre -91, kom i delo och den ene knuffade upp den andre mot en vägg.
Folk verkar helt klart mer benägna att anmäla hot och våld, vilket man bör. Ovanstående händelse fick mig att minnas en obehaglig händelse under min tid i mellanstadiet på Solbergaskolan på det glada -80 talet.
Det hade varit något sorts gruff mellan personer i vår klass och en kille i grannklassen, på väg åter från lunchen hoppade denna marodör runt oss med diverse hån,
tills jag fick nog och gav honom en propp, minns inte
var den tog men han upphörde för tillfället med sina
tilltag, detta uppskattades av mina kamrater varvid
diverse uppmuntrande tillrop tillägnades mig.
Det var givetvis fel, men det var en av de extremt sällsynta tillfällen jag tillgrep våld under min skoltid, och jag fick snabb ångra mitt tilltag, strax innan vi skulle gå in i vårt klassrum dök en ökänd lärare upp vrålandes " Vem är hjälten?"
varvid blickarna riktades mot mig, utan pardon tog han ett strypgrepp på mig och släpande mig genom korridoren
gurglandes och med tilltagande dödsångest.
I ett trapphus fick jag storbölande ta emot en verbal
pungspark, kontentan var " du skall inte slåss" (men det gick tydligen bra att strypa
och förnedra elever).
Den läraren var med dagens mått ultravåldsam och skulle
troligtvis få krypa in i finkan om han gjorde något liknande idag.
Dagens lärare verkar ofta bli offer, det måste finnas
någon mellanväg att gå, utan magpumpar och strypningar..
Jag stötte på den strypningsbenägne läraren för ett par
år sedan på ett bilbliotek i närheten där jag bor, han
var tydligen involverad i något miljöprojekt, och jag
hoppas för alla eventuella miljöbovars skull att han
lagt strypningarna på hyllan för gott..